- Hemliga hjärnan

Hemliga hjärnan...


SÅ SKAPAS KÄNSLOR

Hjärnans hemliga liv

av Lisa Feldman Barrett



Lisa Feldman Barrett hävdar att upplevda medvetna emotioner är konstruerade med ”multisyften” i neurala nätverk som arbetar för ett överlevnadssyfte och hon pekar på hur kroppsliga reaktioner har helt olika responser i olika kontextuella situationer.


Hennes flerfaktormodell innebär att upplevda känslor skapas i stunden av ett general-purpose-system, dessa är inte automatiska reaktioner på en omgivning, utan vi måste både predicera en förväntant och processa och transformera upplevelsen. Den elementära responsen är helt enkelt bara en reaktion, men inte en ”emotion”: tolkningen av reaktionen kommer efteråt och det är då vi upplever medvetna "känslor".


Emotioner är således inte "äkta" autentiska reaktioner, utan det är prediktioner och konstruktioner, där vi konstruerar, via kognitioner, våra upplevelser, som utvecklas i denna  flerfaktormodell:

  1. fysiologiska processer i kroppen (”interoception” – se Bud Craig’s forskning);
  2. en flexibel/adaptiv (plastisk) hjärna som samverkar med den omgivning där den råkar befinna sig;
  3. Vår personliga bakgrund (kulturella och episodiska minnen).


Våra subjektiva känslor inryms i en emotionsmodell med bland annat

  • Valens: positiv eller negativ
  • Arousal (intencitet): hög eller låg
  • Duration, varaktighet
  • Prediktion, millisekunder
  • Förväntningar, sekunder-minuter (förhoppningar och farhågor)
  • Perception, inklusive illusioner och förvrängningar
  • Interoception, kroppsegna signaler
  • Homeostas, (t ex värme-kyla, syremättnad, törst, etc.)


Istället för att fråga var känslor finns och vilka uttryck de tar, är det bättre att fråga ”hur skapar egentligen hjärnan dessa fantastiska upplevelser?”, skriver hon. 


När något inträffar så skapar hjärnan, enligt LFB inom loppet av någon millisekund en prediktion som svarar mot tidigare erfarenheter, genetik, etc., sammanflätas med en kognition, om vad som är på gång och formar (om det är en komplex situation) en idé, en hypotes, över vad som behöver göras för att möta situationen. Ett omedelbart hot resulterar däremot i en omedelbar respons ("reflex") som att till exempel hoppa undan. Men vid komplexa eller diffusa signaler (vilket är merparten av all perception), till exempel om du får ont i magen, så skapar vårt medvetande ett koncept av föregående erfarenheter om ”ont i magen” (grundantaganden - som kan vara dysfunktionella) som ger mening åt upplevelsen. Utan dessa koncept skulle vi inte ha upplevelsen av, inte bara komplexa ”känslor” som längtan eller kärlek eller saknad, utan också s.k. basala emotioner som ilska, glädje och sorg.


Men upplevelser är inte heller distinkt knutna till kroppsliga komponenter såsom hjärtrytm, andning, svettning, temperaturhållning, och inte ens till ansiktsuttryck - utan måste i varje givet ögonblick tolkas. Vi uppfattar således inte färdiga ideala koncept (nyplatonism), utan vi skapar dem. Frågan är om den dimensionella "Constructed Emotion Theory” á la Lisa Feldman Barrett, som är byggd på meningsbärande kulturella begrepp och självkonstruerade erfarenhetsbaserade subjektiva episodiska begrepp, i sin logiska förlängning blir självmotsägande?


Frågorna ligger nära en vetenskapsfilosofisk subjektiv metafysik liknande Kants, men även i viss mån Berkeley's (och Platons) idealism med inre essensiella (eller gudomliga) objekt. Men Feldman Barrett är i likhet med Kant, inte förnekande av en reellt existerande verklighet - som att människan skapar förståelse genom att tolka sina perceptioner via våra filtrerade erfarenheter, minnen och den kultur vi lever under.


Lisa Feldman Barrett’s forskning är tydligt kritisk att se emotioner som specifika kategorier, så kallade basic emotions. Efter omfattande fMRI-studier anser Lisa Feldman Barrett att hon funnit att det inte finns några specifika regioner i hjärnan som medierar några särskilda typer av emotioner. Inte heller att amygdala skulle vara ett centrum för rädsla eller flyktbeteenden såsom tidigare hävdats, en hypotes som även dess egen upphovsman och nestor Joseph LeDoux har övergivet.


Feldman Barretts forskning falsifierar enligt henne också flera klassiska emotionsteoretiska perspektiv, till exempel att för alla emotionella kategorier finns alltid någon kultur någonstans på klotet som har ett annat uttryck för just denna emotion. Eller att cornealt blinda från födseln som återfått synen ”ser” inte vissa uttryck eftersom de inte har begrepp för dem. Innan begreppen börjar utveckla sig, ser de bara ljus och kontraster. Eller att ansiktsuttryck inte är entydiga: ett gråtande ansikte kan lika gärna antyda ilska, ett skrattande kan antyda förakt.


Men våra begrepp kan riskera bli konservativa återspeg-lingar, rigida tankemönster och fastlåsta kognitiva positioner, typ grundantaganden som ger oss premedvetna förvänt-ningar (som att "jag har minsann rätt") över vad vi nu råkar förvänta oss - vilka understundom kan bli livsfarliga och förvandlas till rättshaveristiska positioner, eller om de sammanfaller med systemiska ekonomiska eller byråkratiska särintressen. Det innebär att forskarvärlden bör ta hänsyn till hur emotionella begrepp används inom folktron och tillskapa en vetenskaplig distans till vardagsspråket. De är vare sig "sanna" i någon objektiv mening, eller "essensiella" eller "äkta" ur någon platonsk bemärkelse. Känslor är verkliga, men inte som molekyler är verkliga, utan mer som pengar är verkliga, inte som en illusion, utan mer som en produkt av mänskliga överenskommelser.


Feldman Barrett diskuterar därmed också existentiella frågor som att vi faktisk har kognitiv kontroll - en fri vilja, det vill säga möjlighet till medstyrning och ansvar över våra reaktioner (känslor). Vi har de facto möjlighet att ändra tankeinnehållet i en upplevelse, som att utvidga upplevelsen, att förstå att vi har rätt att bli upprörda; att spänningsreducera och ge access att uttrycka ilska, sorg, glädje, men också att transformera till exempel ilska till konstruktiva handlingar: existensen kommer före essensen (Sartre).


Idéhistoriker och filosofer hittar förstås snabbt liknande tankegångar både från Aristoteles och stoiska klassiker via Zenon, via kritiken av det sunda förnuftet och pliktetik (Hume och Kant), via Husserls fenomenologi och undflyende kunskapshorisont, via Heideggers vara i världen, via logisk kritik á la Wittgenstein, Russell och Quine, via kognitiva revolutionen (Robert Solomon inte minst), Sartre's existentialism, och Habermas sociala nykantianska konsensusbegrepp; och idag i viss mån via Martha Nussbaum's tankar med tydliga linjer till det egna personliga ansvaret att vi inte är offer för våra känslor. Nussbaum, som arbetar med modeller av kognitiv transition av emotioner, till exempel vrede, för att bygga modeller för en moralfilosofisk utveckling att motverka vedergällningsattacker, hämnd och att stävja fundamentalism hos människor med fastlåsta idéer. Detta är en modell som diskuterar medvetandets rigiditet och konservativ kunskapsresistens. Gamle Donald Hebb ger möjligen också en neuropsykologisk förklaring ”neurons wire together if they fire together”.


(2017)

 

Craig, A.D. (2015). How Do You Feel - An Interceptive Moment with Your Neurobiological Self. Princeton University Press. 

Professor Jessica Tracy vid University of British Colombia i Vancouver, Canada, försöker utveckla Darwins, Izards och Ekmans evolutionära idé att emotioner återspeglar distinkta överlevnadsvärden. Dessa manifesteras i basala kategorier och automatiserade responser.


Följ hennes forskning på:

http://ubc-emotionlab.ca/


En central artikel är "Emotivational psychology: How distinct emotions facilitate fundamental motives" (2017) av Alec T. Beall & Jessica L. Tracy, som delvis sammanfattar hennes forskning:


http://ubc-emotionlab.ca/wp-content/files_mf/bealltracy2017.pdf

Jessica Tracy och undertecknad vid hennes  besök vid Uppsala universitet, 2014.


Uppsala University

Alumn Conference Sep 2014

PRIDE AND SHAME

PEACE AND PRIDE



Copyright © OP-konsult AB 2020