Makaber tillställning eller respektfull förundran och nyfikenhet?

Den Lille Havsfrue

Köpenhamn en vårdag i maj 2019

Patriarkalisk ikon eller mystiskt stumt väsen? Igår var jag ute vid statyn "Den Lille Havfrue" i Köpenhamn. Statyn är, som kanske bekant, en liten bronsfigur från 1913 av Edvard Eriksen inspirerad av HC Andersens konstsaga från 1837 - en saga som delvis antytts haft homosexuella förknippningar och dessutom hans obesvarade förälskelse till Jenny Lind...

HC Andersens berättelse är en märklig komposition med detta mytiska arkaiska havsväsen som i sin längtan efter prinsen låter tungan bli avskuren av en häxa för att själv bli människa, och som efter diverse försmådda förvecklingar, kastar sig i havet och förintas till skum när hon inte förmått att mörda prinsen (detta för att med mordet bryta trolldomen och kunna återskapas till sjöjungfru).

Det märkligaste är kanske hur denna sårbara lilla havsvarelse idag drar till sig uppmärksamhet. Många besökare har väl bara Disney's animerade ruschiga, klämkäcka och delvis medryckande version (?); - medan andra naturligtvis helt har missat alla HC Andersens halvt aspergerska sociala oförmågor som kämpar att göra sig hörd och lösa problem. Å andra sidan är HC inspirerad av en uråldrig myt som är långt mer sublim än hans lite halvt fyrkantiga berättelse...

Men för sjöjungfrun räckte det inte att tidigare haft en ljuv sångröst, som möjligen kunde trollbinda, men som blev hopplöst otillräcklig, men kunde imiteras av andra som lät lika, men som nu för alltid sorgligt blivit tystad...

Så, vad får mängder att människor från jordens alla hörn att ta sig till en vindpinad udde och titta på en naken ensam flicka?