Historiska hjärnan:

The idea of the Brain

– sätter sprätt på de grå cellerna

2021-03-11

Något redigerad spontanrecension på Facebook och på SNPF:s hemsida

Jag har just läst den här fantastiska boken The Idea of the Brain av Matthew Cobb, som med ett hissnande intressant  perspektiv sätter in dagens spjutspetsforskning i ett historiskt sammanhang. Detta genom att sätta ihop en rad kunskapsfragment i ett nytt ljus och med denna genom-lysning anar vi att vi med dagens kunskapsnivå bara ser konturer och att vi egentligen bara har vag uppfattning hur hjärnan egentligen fungerar. 

Matthew Cobb gör en exposé över hur uppfattningen och teorierna om hjärnan har utvecklats genom århundradena. Och vilka metaforer som använts och som ofta kopplats till sin tids mest avancerade teknik: typ eld och vatten och ångmaskiner, hydraler och telegrafer; till idag när hjärnan ofta jämförs med superdatorer eller tvärtom. Cobb uppdaterar i varje sammanhang dåtidens syn med dess tids rationalitet och relativa irrationalitet på lokalisationsteorier, medvetande och minnesteorier. Snyggt och riktigt bra skrivet, som ger en slags sammanfattande förståelse över hur kunskapshorisonten så sakteliga förflyttar sig även idag. 

Boken är uppdelad i tre större delar: The Past, The Present och The Future. I avsnittet "The Past" återfinns historiska förklaringsmodeller som kopplas och sammanflätas med vår tids förklaringsmodeller och hur de gamla modellerna ibland envist hänger kvar även i modern tid.

I avsnittet "The Present" beskriver Cobb till exempel hur de nuvarande minnesmodeller och teorierna funkar, hur kunskapen av "neurala kretsar" har en begränsad förklaringsmöjlighet och som både liknar och särskiljer från till exempel digitala modeller à la datorer med dess hittillsvarande digitala kretsar och matematiska modeller.  

Han beskriver aktionspotentialen, de kemiska grunderna för neurala fenomen. Han beskriver kontrasterna mellan lokalisationsteorier och globalistteorier och därmed hur vår tids helhetsivrare arbetar med sina metaforer som om dessa vore dagsens sanning – inget ont sagt (vi vill alla väl och förstå helheter!). Till exempel gör han rent hus med MacLeans metafor om reptilhjärnan som snarare borde karakteriseras som "neuromythology" (enligt ref av Ray Guillery). Cobb´s text knackas ibland fram på ett keyboard med vassa anslag! 

En lång text diskuterar hur fMRI kan vara vilseledande och risk att vara övervärderad; eftersom även här finns staplar av nybakade metaforer som kanske är omoderna innan de ens hunnit lämna labbet - eller hur forskarna skruvar på de T1- och T2-viktade sensitivitetsskruvarna för att oavsiktligt passa prediktionerna. Ett rimligt krav är att forskarna presenterar en tydlig hypotes var man förväntar sig en effekt innan man genomför studien! Cobb diskuterar också lokalisationproblemen med fynd som kanske är distribuerade över stora neurala nätverk, eller att även en litet aktiverat område, med kanske bara en enda voxel, inrymmer ett hav av neuroner och synapser.

Present-delen avslutas med ett långt intressant neurofilosofiskt kapitel om Consciousness; men allt är vad jag förstår inte helt uppdaterat, t ex saknas Daniel Dennetts ytterligare uppdaterade kritik av Crick’s och Koch’s medvetandefilosofi – men diskussionen är där och den är  fylld till bredden av intressanta ingångar om medvetandet gränser och med en utvikning om kvantbiologi där Roger Penrose förstås nästan parantetiskt referas, men också hur det kvantbegreppet implicit letar sig in neuropsykologiskt via Gazzaniga & Co - det är kort, intressant och metaforiskt kärnfyllt! 

I den sista kortare delen "The Future" spanar Cobb varthän neurovetenskapen skenar iväg och vilka nya metaforer och tekniker som kan tänkas bidra till utveckling och förståelse. "The Future" är den kortaste delen och jag tror Cobb har vinnlagt sig att inte bli alltför spekulativ, men jag saknar ändå en del av visionerna från t ex Max Tegmark (läs Life 3.0) och Nick Boströms resonemang om transhumanism. Även om dessa inte direkt är om hjärnan så tangerar det medvetandeteorins och neurovetenskapens utposter och om självmedvetande ”singulariteter”, självlärande robotar och just den maskin-människa-diskussion som Cobb ändå ger sig in. Men det riskerar bli många nya metaforer som är än mer spekulativa, och kanske gör han helt rätt i att begränsa sig en aning… (inhibition är en bra grej - som han inom parantes sagt ägnar ett helt kapitel åt) han vurmar ändå för fakta, kunskap och empiri – i den mån man nu kan lita på vetenskapteori när vi egentligen vet hur begrepp snurrar runt och tautologiskt bara bekräftar sig självt.  

Matthew Cobb´s bok sätter sprätt på de grå cellerna och uppdaterar gamla förutfattade slutsatser. 

Cobb, M. (2020). The Idea of the Brain - a history. Profile Books.