Joan Didion. Ett år av magiskt tänkande. A Year of Magical Thinking (2005).

En bok som varit massmedial i många år, men som när dödsbudet om Joan Didion kom i slutet av december förra året, och som jag då var febrigt nyinsjuknad i något som verkade vara en värkande Covid-19; och med given all tid i världen i sjuksoffan, fick jag äntligen lånat denna fina bok från Stadsbiblioteket i Uppsala.

Boken är ett sorgearbete. Mitt i ett krisskede beskriver Joan Didion med sin karakteristiska stilistiska distans förloppet med makens död strax före nyår2003/04, och samtidigt som hon skrev boken också hjälplös bevittnade hur deras dotter blev allt sjukare och senare dog. Hennes hjärna går på högvarv. Associationerna flödar. Hon rekapitulerar och uppdaterar minnesfragment som integrerat och bearbetat åter vävs samman. Än är hon här, än där. Platser och vardagliga små scener sammanflätas i en tidlös väv. Och hur hon bara måste få veta hur och varför maken dog. Samtidigt som dottern är livshotande sjuk. Hon vill veta om det hade gått att göra något som förhindrat att makens plötsliga hjärtinfarkt - han avled hemma i vardagsrummet medan hon själv ovetande ordnade med något i köket. Var han död redan i vardagsrummet? Vad betydde paramedicinarnas kommentarer? Vad är pupilldilatation? Visste de något redan? Något som inte hon förstod? Där och då – i vardagsrummet? Hade de skyndat på stegen? Var det bråttom?

Några månader tidigare hade hennes dotter Quintana Roo Dunne blivit dödssjuk i komplikationerna efter en influensa som senare övergick i lunginflammation, sepsis och hjärnblödning efter ytterligare en komplikation: hon avled i september 2005. Felbehandlingar. Ilska.

Mitt i all denna hjälplöshet kämpar Joan för kontroll. Dottern. Maken. Och överlevnad. Hon skriver. Och skriver, vilket tycks vara hennes livlina. Hennes saklighet är ibland nästan kyligt objektiv, men med en tydligt varm omtanke. Det tog mig tid att smälta in denna bok, som nu, så här i efterhand, skimrar som ett enda långt poem – en långdikt – med alla outtalade anande mellanrum mellan två pärmar. Fint. Mycket fint.