Livet kom så plötsligt

Petra Brylander står ensam på scen i 1 tim och 15 minuter. Det är en nypremiär med en pjäs som skulle kunna varit med humoristiska undertoner, sådana vi är vana vid när personer med högfungerande autism gestaltas, inte förlöjligande – men näst intill – som när föreläsare tar lättköpta poänger på en funktionsnedsättning. Istället möts vi av ett porträtt där Petra Brylander med värme och balanserad komik tar udden av alla dråpligheter och vi får se en arbetslös kvinna som kämpar för att förstå en omvärld som med hennes konkretiserande problemlösning blir, om inte obegriplig, så i alla fall oberäknelig och i hennes ögon svårt irrationell, eftersom denna sociala omvärld inte följer en strukturerad logisk ordning: säger man A borde det rimligen följa ett B.

Huvudpersonen Annika har efter 14 år som världsbäst i bokföring blivit arbetslös och söker jobb. Hela natten kämpar hon med förberedelserna inför en presentation som hon ska ha vid en anställningsintervju nästa dag. Av hennes berättelser får vi höra om mobbing, om sexuellt utnyttjande och om hur hon blivit missförstådd genom uppväxten, med felaktigt bemötande, psykiatrisering, medicinering och hospitalisering. Det är en gripande berättelse som angår och Petra Brylander gör en strålande vacker och stabil prestation.

Cheers