Wagners Tannhäuser från Staatsoper i Berlin, 2013. SVT: ”Under förspelet ser vi en nyskapande koreografi av Sasha Waltz, som också står för hela insceneringen. Som graalriddaren Tannhäuser ser vi Peter Seiffert och som Elisabeth, Ann Petersen. Réne Pape är Hermann och Marina Prudenskaja sjunger Venus parti. Daniel Barenboim är dirigent.”

Efter en rafflande inledning hade iaf jag hoppats på mer kritisk opera med en ngt mer modern tolkning än en Tannhäuser som träaktigt upprepande sin gamla patriarkaliska konflikt med en traditionellt passiv Elisabeth som mest satt och glodde medan sångarbröderna fick härja fritt med sina fördomar. Librettot ska väl följa musiken, men känns hopplöst uråldrigt och nästan ointressant. Upplyftande var ändock dansarna och körerna som tänjde temat spännande.

Temat är ju strålande viktigt och musiken är infernaliskt modig - så istället för överviktiga tenorer i stora tråkiga frackar och damer i pompösa festklänningar kan jag önskedrömma om en moderniserad opera med rockiga moderna människor som bryter skillnad (differance) mot vår tids konventioner. Även om konflikten i Tannhäuser är arkaisk, kan nog uttrycket onekligen moderniseras mer.