Gabrielle Zevins romanTomorrrow and Tomorrow and Tomorrrow (på svenska "Imorgon och Imorgon och Imorgon") som såg dagens ljus i juli 2022 (och på svenska året efter).

Boken är om två unga videospelutvecklare, Sam & Sadie, som träffas som drygt 10-åriga barn på ett sjukhus där de finner tröst i att spela Super Mario Bros. Sam läker sina sår efter en svår traumatisk olycka som kastar in honom i total ovisshet och med en stum vägran att tala med någon överhuvudtaget. På sjukhuset dyker Sadie upp som hanterar sin systers cancerdiagnos. De finner kontakt och utvecklar en säregen vänskap som senare kompletterande varandra både professionellt och personligt.

Sam & Sadies gemensamma intresse för videospel blir en flykt från verklighetens smärta och en plats där de kan kontrollera sina öden. Många år senare, när de återförenas i Boston under sina universitetsstudier, börjar de tillsammans skapa sitt första datorspel. Deras febrila ansträngningar leder till spelet Ichigo som gestaltar ett barn som blir bortspolad till havs för att sedan som föräldralös söka sig hemåt – i romanen blir spelet en internationell succé.

Zevin mixar klassisk litteratur & gaming & väver smart in element från Shakespeare, särskilt från Macbeth, Hamlet och Stormen; och från Homeros' Illiaden & Odyssén. Samtidigt som Zevins narrativ med Sam & Sadies storytelling och gaming parallellt återspeglar flera av dessa dramas teman på död, förintelse, hemlängtan och pånyttfödelse.

Romanens sidekick, Marx Watanabe, är Sams rumskamrat och den tredje medlemmen i teamet. Marx är teaterentusiast som inte bara initierar paralleller mellan teater och gaming, han är dessutom själva startmotorn i Sam & Sadies exekutiva kreativitet – men han är alltid liksom i bakgrunden. (Watanabe är ju helt opåkallat även namnet på protagonisten i Murakamis roman Norwegian Wood.)

Romanens upplägg är som en parallell mellan drama och gaming och med historiska antydningar, som hur figuren Sadies karaktär och hennes kamp för att skapa sig en plats i en mansdominerad industri, är som en hyllning till faktiska personer såsom Ada Lovelace, som i början av 1800-talet utvecklade typ det första dataprogrammet; eller Grace Hopper, som skapade den första kompilatorn för ett programmeringsspråk; eller Roberta Williams, en pionjär inom grafiska äventyrsspel; eller Carol Shaw, en av de första kvinnliga spelutvecklarna. Romanen är fylld av osynliga historiska paralleller, med helt moderna förknippningar till könsroller och identitetsfrågor och rättighetsfrågor och Hbtqi-frågor.

Jag tycker Zevins roman förenar gaming och litteraturens dramatiska världar på ett elegant sätt. Även om fokus ofta ligger på gaming, är de litterära referenserna centrala för hur romanen gestaltar sitt tema. Genom att fritt väva in Shakespeares och Homeros drama visar hon i romanen hur gamla texter kan ge ny mening i moderna sammanhang – såsom i gaming. För gestalterna Sam och Sadie blir detta som ett frihetsdrama med gamingens möjligheter till extra liv och ständiga återuppståndelser.

Och Tomorrow and Tomorrow and Tomorrow blir som en utforskning att hantera vänskap, ensamhet, besvikelser, romantik, kreativitet. Och behovet av att skapa mening ur kaos. Och hur gaming och litteratur och en alternativ utvidgad och förstärkt verklighet (augmentet virtual reality) också kan fungera som hjälpmedel att navigera i det dagliga verkliga livet.

Juni 2024

Shakespeares Macbeth, akt 5, scen 5. I monologen "Tomorrow, and tomorrow, and tomorrow" uttrycker Macbeth en gripande reflektion när han får veta om sin hustrus död:

Tomorrow, and tomorrow, and tomorrow,
Creeps in this petty pace from day to day,
To the last syllable of recorded time;
And all our yesterdays have lighted fools
The way to dusty death. Out, out, brief candle!
Life’s but a walking shadow, a poor player,
That struts and frets his hour upon the stage,
And then is heard no more. It is a tale
Told by an idiot, full of sound and fury,
Signifying nothing.