Makt, övergrepp, gaslighting

&

Münchhausens syndrom

by proxy

24 februari, 2024. 

I Strindbergs drama Fadren är manipulation ett centralt tema. Och detta med det mest typiska strindbergska perspektivet man kan hitta, nämligen med kontrollbehov och maktfrågor mellan könen.

Likartat kan man se filmatiseringarna av den brittiska pjäsen "Gas Light" av Patrick Hamilton 1938 och den berömda Hollywood-versionen från 1944 med Ingrid Bergman huvudrollen, hon belönades som bekant med en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll. Den kvinnliga karaktären blir gaslightad av sin make, som systematiskt manipulerar henne för att få henne att tvivla på sin verklighet och sitt förstånd. Maken gömmer saker och påstår att hon har glömt var hon lagt dem, hör ljud och ser ljus, allt för att övertyga henne om att hon håller på att bli galen. Pjäsen sedermera en succé på Broadway och London West End. Och i många uppsättningar. Och nyinspelningar och omtagningar i många versioner, och nu inte minst, åter aktuell på SVT. Eller för den delen, den på vinden gömda Bertha Mason i den än tidigare 1800-talsvarianten i Charlotte Brontës roman "Jane Eyre”.

Och likartat kan man se fenomenet i det s.k. Münchhausens syndrom by proxy (MSbP), även känt som Factitious Disorder Imposed on Another (FDIA), en psykisk störning där en vårdnadshavare, ofta en förälder, medvetet orsakar eller fabricerar sjukdomssymptom hos ett barn eller en person under sin vård. Detta görs för att få uppmärksamhet och sympati från medicinsk personal och andra, vilket kan leda till onödiga medicinska ingrepp och behandlingar för den påstådda sjukdomen.

Gaslighting och MSbP/FDIA har flera likheter, inklusive bedrägeri och manipulation, strävan efter kontroll och makt över offret, skapandet av beroende och isolering av offret. Båda formerna av manipulation kan, som vi sett, resultera i långvarig psykologisk skada för offret. Skillnaden ligger i att MSbP/FDIA innebär fysisk skada genom medicinska ingrepp, medan gaslighting riktar sig mot offrets psykologiska verklighetsuppfattning – men skillnaden är nog hårfin i dessa simulerade virtuella mind-and-body-dagar.

 I "The Sixth Sense" (1999) blir en ung flicka förgiftad av sin mor, och upptäckten av flickans förgiftning sker genom videoband hon lämnat efter sig. Filmen "Everything, Everything" från 2017 berättar historien om en tonårsflicka som tror att hon lider av en allvarlig immunbristsjukdom, men som visar sig vara orsakad av hennes överbeskyddande mor som isolerar sin dotter. En mer direkt skildring av MSbP finns i dokumentärfilmen "Mommy Dead and Dearest" (2017) som visar det verkliga fallet med modern Dee Dee Blanchard och hennes dotter Gypsy Rose Blanchard, som ledde till en tragisk och våldsam upplösning. I TV-serien "Bron" har huvudpersonen Saga Noréns mor MSbP och framställs som någon som medvetet gjorde Saga sjuk under hennes barndom.

Men mitt nymornade intresse för Strindbergs drama Fadren föranleds inte bara till frågor om makt, utan främst om samverkan och subtil påverkan bara genom att någon säger saker – typ att någons åsikter kan påverkan någon annans hälsa, som att göra falska eller oansvariga uttalanden om någons mentala hälsa, och att detta kan bidra till stigmatisering, diskriminering och social isolering, och förvärra psykiska problem. Och en förbryllande upplevelse att det här är kanske vanligare än vi tänker oss, som när någon omotiverat ifrågasätter eller fel diagnostiserar en annan persons psykiska tillstånd eller bara med ord förminskar och ogiltigförklarar någons upplevelser, detta som i Fadren där Lauras manipulation av sin make Adolf kan ju ses som ett tidigt litterärt exempel på ”gaslighting” – även om termen inte användes vid tiden – med syftet att få någon att tvivla på sin verklighetsuppfattning och att subtilt stämplas som att ha en psykisk störning, eller att ens mentala tillstånd blir föremål för ogrundade spekulationer, kan intressant nog öka den psykiska påfrestningen.

I August Strindbergs drama "Fadren" framställs Ryttmästaren som med en kontrollerande personlighet, vilket antyds tidigt i pjäsen genom hans krav på sanning och hans behov av att räkna pengar och se "räkningar". Han var väl helt enkelt en tidstypisk male-chauvinist-pig. Detta behov av finansiell och administrativ kontroll över hushållet speglar maktspelet i hans äktenskap med Laura. Ryttmästarens strävan efter kontroll och Lauras manipulativa strategier belyser inte bara hur komplex och destruktiv makt och dominans är i relationen, utan också hur Laura genom att underminera makens mentala stabilitet försätter honom i en spiral av osäkerhet, grubbel och förvirring. Genom att utnyttja hans överkänslighet och benägenhet att brusa upp insinuerar Laura att han inte är far till deras dotter Bertha, vilket ytterligare destabiliserar honom och slutligen driver honom till vansinne. Detta kulminerar i ett våldsamt utbrott där han kastar en brinnande lampa mot Laura, vilket ger henne det bevis hon behöver för att få honom förklarad för vansinnig och omyndigförklarad. Bunden i tvångströja förlorar han allt motstånd och dör slutligen under kvinnornas beklagande.